ibland känner jag mej tråkig o trist. en gammal nanny liksom. då får jag ryck och ljuger om mitt namn, mitt yrke och mina intressen.
vilket är roligt. och himla kul, ett tag. men när man sen upptäcker att personen man ljugit för var ganska cool, konstig och rolig, och att man gärna skulle kunna hänga med personen, och att den vill träffa en igen, ta en kopp kaffe, eller nått, då är det inte lika kul längre..... ska man försöka spela med och låtsas att man verkligen är sådär häftig/cool/speciell som man sa eller ska man berätta att man ljugit och framstå som en helt abnormal tjej?
bara en av livet stora frågor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar